Inlägg publicerade under kategorin Den jävla gaderoben
En fråga jag ofta får av cis och hetropersoner, är hur jag kan vara accepterande mot ickebinära och homosexuella. Jag tänkte skriva ett inlägg, om exakt hur man kan göra detta.
Tack till er som läser, love ya!
Jag tänkte svara på några frågor jag fått på bloggen...
Hur kan en vet någons pronomen?
Det kan man inte veta. Fråga hem som du vill veta vad hens pronomen. Ingen blir ledsen för det.
Vad är att "anta kön efter utseende"?
Det är att man tror att någon är ett specifikt kön bara för att en tycker de ser ut så.
Mår alla trans dåligt?
Nej, asså nej! Vissa gör det, men andra gör det inte. Det är individuellt.
Är du feminist?
Of course!!!!
Hur mår du?
Haha bra tack!
Jag tänkte skriva lite om hur det är att vara attraherad av andra kön än vad hetronormen säger.
Hur inser en att en inte är hetrosexuell?
Det inser en inte från början. En tänker jag är straight, jag är straight.
Efter ett tag inser en att en har fel. En börjar planera för att komma ut, även fast det oftast tar ett tag att samla mod.
Hur är det att komma ut?
Det är jätteläskigt. En tänker att ens nära och kära inte kommer att acceptera en. Jätteläskigt.
För vissa går det bra, men tyvärr går det sämre för vissa andra.
Hur är det att leva som öppet inte straight?
Det är ganska svårt. En får väldigt dumma och irriterande frågor hela tiden.
Det flesta är dock ganska snälla och är inte direkt homofober. Men vissa kan vara ganska läskiga, och då måste me liksom "dölja" sin läggning, dvs. inte pussa eller krama sin partner.
Jag fick en fråga om det här på bloggen.
Istället för att svara i en fråga kom jag på att jag kunde skriva ett inlägg om det istället. Det är en ganska bra historia så, here we go.
Jag var 19, och hade fått min första flickvän (det var hemligt mellan oss båda).
Jag hade tidigare sagt att jag var bi* .
Jag skulle åka på en vandringsresa i spanien en månad utan mobil (det var 2009 så dont think im crazy!).
Jag lämnade en lapp på köksbordet där det står:
[JAG ÄR queer!
Och demigirl också!
En månad senare och några timmar så hade de tänkt över det hela och accepterade mig riktigt! ?
Det är nog svårt att göra något liknande, men om du behöver hjälp så fråga mig! ?
*bi=Bisexuell
Fatshaming är ett problem.
Jag har haft turen att aldrig behövt bli utsatt för detta. Mobbning är i alla former hemskt.
Ingen har rätt att kommentera någons utseende, om inte hen bad om det. En har rätt att se ut hur som helst. Punkt slut.
Som närstånde till en person som haft anorexia vet jag att en normalvägende person utsatt för fatshaming lätt kan leda till anorexia.
Innan du slänger ut en idiotisk kommentar, håll käft istället.
Taaack för att ni läste!
Att komma ut kan vara jätte jobbigt. Det är svårt att veta om ens familj/vänner kommer acceptera en.
Om de inte accepterar dig, så är de inte värda att ha som vänner. Homofobiska vänner suger och är inte värda din tid. Du ska ägna din tid åt sånna som älskar dig, för den du är. Försök vara med vänner som accepterar dig, eller skaffa vänner som gör det.
Om någon i din familj är trångsynt, kan du försöka prata med dem, om att de måste förstå att det här är den du är. No exuse.
Om det inte hjälper, försök med en gruppsession i terapi. Det kan hjälpa mycket, att alla får säga vad det känner och tycker.
Om du behöver prata med någon som förstår, kan du göra det anonymt med mig, eller med någon på ex. Bris eller jourhavande kompis.
Hoppas det går bra, kraaaaam!!!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | |||
29 |
|||||||||
|
Ring när som helst på dyngnet!
90101